GHO föreslår åtgärder mot den ökade psykiska ohälsan hos unga


Inlagt av Ludvig Lindström mån, 2012-10-15 01:05

De senaste årtiondena har den psykiska ohälsan ökat kraftigt hos barn och ungdomar. Andelen 16–24-åringar som besväras av ängslan, oro eller ångest har tredubblats de senaste tjugo åren. Antalet barn- och ungdomskontakter med organisationen BRIS (Barnens Rätt i Samhället) ökar och ungefär var fjärde kontakt handlar om psykisk ohälsa.

Nedan listar vi ett antal forskningsbaserade åtgärder som kan vända denna negativa trend. Vill du stödja arbetet för att förbättra ungas välmående? Bli gratis medlem HÄR.

  • Inför lyckobefrämjande undervisning i skolan
    Ett viktig steg för att utveckla ett lyckligare samhälle är att sätta in insatser för barn och ungdomar i skolan. En grupp amerikanska forskare har utformat ”Penn Resiliency Program” som utvecklats för att användas i skolan i syfte att lära barn att bli mer optimistiska och på ett bättre sätt tackla motgångar i livet. Programmet är baserat på kognitiv beteendeterapi och har utvärderats med positiva resultat i ett flertal studier. FRIENDS är ett annat program med liknande inriktning som också visat sig effektivt i ett antal studier. Ännu har inget av dessa program utvärderats vetenskapligt i Sverige, men vi tror det skulle vara en god idé att testa sådana interventioner under svenska förhållanden.
  • Mer idrott i skolan
    I likhet med studier från andra länder finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och lycka i den svenska befolkningen. Även om den kausala riktningen på sambandet är oklart finns det skäl att tro att fysisk aktivitet kan bidra till högre välbefinnande. Ett antal studier tyder exempelvis på att fysisk aktivitet är en effektiv metod för att minska depressionssymptom.
  • Stärk de sociala relationerna
    Sociala relationer är kanske den viktigaste faktorn för ett lyckligt liv. Enligt European Social Survey har ungefär 7 procent av befolkningen ingen nära vän de kan prata personliga saker med. Ungefär 30 procent umgås med släkt och vänner mindre än en gång i veckan. Båda dessa grupper är olyckligare än genomsnittet. Politiker bör därför överväga hur vi kan skapa bättre förutsättningar för människor att bygga upp sina sociala nätverk, framförallt för unga. Det kan röra sig om fler och bättre fritidsgårdar eller ett ökat stöd till föreningslivet. Ur ett barns perspektiv skulle även en arbetstidsförkortning kunna vara gynnsam, då den frigör tid som vuxna kan lägga på att umgås med sina barn.
  • Punktinsatser mot ungdomar drabbade av psykisk ohälsa
    Ett flertal studier har visat att psykoterapi är effektivt samt att kostnadseffektiva lösningar som guidad självhjälp och internetterpi i många fall är lika effektiva som samtalsterapi vid lätta eller måttliga depressions- och ångestbesvär. Det verkar därför rimligt att fler landsting följer Stockholmsläns landsting som i samarbete med Karolinska institutet erbjuder internetterapi till medborgare i Stockholms län.
  • Andra viktiga aspekter att jobba med:
    • Skapa förutsättningar för barn att lära och utvecklas
    • Ge barn en positiv syn på sig själva och en respekt för deras identitet
    • Skapa en säker och lämplig miljö för barn i hemmet och dess omgivning
    • Möjliggör för barn att nå täta upplevelser av framgång, exempelvis i skolan
    • Skapa möjligheter för barn att delta i positiva aktiviteter som hjälper dem att trivas

Referenser:

In-Albon T, Schneider S. Psychotherapy of Childhood Anxiety Disorders: A Meta-Analysis. Psychother Psychosom. 2007;76(1):15-24.
SCB, undersökningarna om levnadsförhållanden, Ängslan oro eller ångest 16-24 år 1988-2010

Brunwasser SM, Gillham JE, Kim ES. A meta-analytic review of the Penn Resiliency Program’s effect on depressive symptoms. Journal of Consulting and Clinical Psychology. 2009;77(6):1042-1054.

In-Albon T, Schneider S. Psychotherapy of Childhood Anxiety Disorders: A Meta-Analysis. Psychother Psychosom. 2007;76(1):15-24.

Ströhle A. Physical activity, exercise, depression and anxiety disorders. Journal of Neural Transmission. 2009 Jun 1;116(6):777-784.